Janusmed fosterpåverkan tillhandahåller bedömningar av eventuella risker
för fostret, när en gravid kvinna använder olika läkemedel. Observera att
texterna är generella, och att en bedömning måste göras i varje enskilt
fall. Om du inte är medicinskt utbildad, läs först vår
information för patienter och allmänhet.
För att komma till startsidan för Janusmed fosterpåverkan och för att göra
sökningar
klicka här.
Den generella erfarenheten med användande av beta-receptorblockerare i tidig graviditet är att risken för missbildning hos fostret inte är ökad. En eventuell riskökning är i alla fall inte så stor i det enskilda fallet, att det finns anledning till oro om kvinnan har använt läkemedlet under tidig graviditet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet och bör användas med försiktighet under graviditetens andra hälft, se bakgrunden. Detta får dock inte hindra adekvat terapi av hypertoni och preeklampsi. Barnläkare ska vara informerad om medicineringen, i samband med undersökningen av den nyfödda.
Den generella erfarenheten med användande av beta-receptorblockerare i tidig graviditet är att risken för missbildning hos fostret inte är ökad. En eventuell riskökning är i alla fall inte så stor i det enskilda fallet, att det finns anledning till oro om kvinnan har använt läkemedlet under tidig graviditet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet och bör användas med försiktighet under graviditetens andra hälft, se bakgrunden. Detta får dock inte hindra adekvat terapi av hypertoni och preeklampsi. Barnläkare ska vara informerad om medicineringen, i samband med undersökningen av den nyfödda.
Bakgrund
Gemensamt för beta-receptorblockerare
Användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet anses generellt inte vara förenad med någon risk för fosterskada. En koppling till vissa typer av missbildningar, bland annat hjärtfel, har dock påvisats, men det är inte säkerställt att beta-blockerare är orsaken [1-4]. Då en ökad risk för hjärtfel även ses efter behandling med andra antihypertensiva läkemedel är det snarare troligt att den gravida kvi......
Visa hela bakgrundstexten
# Gemensamt för beta-receptorblockerare
Användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet anses generellt inte vara förenad med någon risk för fosterskada. En koppling till vissa typer av missbildningar, bland annat hjärtfel, har dock påvisats, men det är inte säkerställt att beta-blockerare är orsaken [1-4]. Då en ökad risk för hjärtfel även ses efter behandling med andra antihypertensiva läkemedel är det snarare troligt att den gravida kvinnans underliggande sjukdom eller förändringar i blodtrycket under behandlingen ligger bakom fynden [1,3].
I det svenska Medicinska födelseregistret finns 6 264 barn vars mödrar rapporterat användning av beta-receptorblockerare i tidig graviditet. Frekvensen missbildningar är något förhöjd, 2,8 procent i stället för 2,1 procent i populationen. Det är troligt att den något förhöjda missbildningsfrekvensen – som framför allt utgörs av en ökad förekomst av hjärtfel – beror på mödrarnas underliggande tillstånd då en liknande ökning ses för andra antihypertensiva medel.
Tio barn hade någon kromosomavvikelse (8 förväntade), en något förhöjd frekvens, men väntad eftersom kvinnor som använt beta-receptorblockerare generellt sett är äldre än andra kvinnor som föder barn. Ett barn hade trisomi 13. Barnen med kromosomavvikelser är inte inkluderade i de övriga sammanställningarna över förekommande missbildningar.
Det fanns 64 barn (44 förväntade) som hade någon hjärtmissbildning, mest ventrikelseptumdefekter (30 mot 25 förväntade) och förmakseptumdefekter (17 mot 8-9 förväntade). Övriga hjärtmissbildningar som förekom var hypoplastiskt vänsterhjärta (två barn), coarctatio aortae, missbildning av trikuspidalisklaff, pulmonalisstenos (två barn), samt sju fall av ospecificerade hjärtfel.
Vidare fanns det bland barnen med missbildningar tre med neuralrörsdefekter (1 förväntat), tio med gom- eller läppgomspalter (8-9 förväntade), sex med polycystiska njurar (förmodligen genetiskt betingade, 0-1 förväntat), 12 barn hade hydronefros (8-9 förväntade), ett hade diafragmabråck, ett omfalocele och hela 26 barn hade hypospadi (16 förväntade).
Till detta kommer att frekvensen för tidigt födda barn (13,8% mot 6,2% förväntat) och barn som var lätta för tiden (6,8% mot 2,7% förväntat) var klart ökad. Det var också 40 barn som dog intrauterint (23 förväntade) och 12 som dog efter förlossningen (11-12 förväntade). Det skall dock igen framhållas att det troligtvis är den underliggande blodtryckssjukdomen som bidragit till det avvikande graviditetsutfallet.
Antihypertensiva medel har rapporterats kunna ge biverkningar hos det nyfödda barnet framför allt i form av hypotension, hypoglykemi och tillväxthämning [1-4]. Hypoglykemi och tillväxthämning kan dock även orsakas av hypertoni och preeklampsi. Många av dessa barn är underburna vilket också ökar risken för hypotension och hypoglykemi.
Beta-receptorblockerare kan även ge upphov till bradykardi hos fostret och det nyfödda barnet. Ansvarig barnläkare ska vara informerad om behandlingen, i samband med undersökningen av den nyfödda.
# Specifikt om propranolol
Det finns begränsat med data i litteraturen där fosterskador studerats efter exponering för propranolol. Inga hållpunkter har dock framkommit för att substansen skulle öka risken för missbildningar [5].
I det svenska Medicinska födelseregistret finns 1 483 barn vars mödrar angivit användning av propranolol i tidig graviditet. Av dessa hade 39 barn någon missbildningsdiagnos (2,7%) mot 31 förväntade (2,1%). Som vid andra betablockerare så var andelen barn med hjärtfel något högt: 14 barn hade något hjärtfel mot 10 förväntade, och framförallt var hjärtfel förutom ventrikel- eller förmaksseptumdefekter klart fler än normalt (6 mot 1-2 förväntade). Frekvensen av barn födda för tidigt var förhöjd: 121 barn (8,2%) mot 91 förväntade (6,2%). Andelarna barn som var lätta för tiden, 58 barn (3,9%) mot 40 förväntade (2,7%), och barn med låg Apgarpoäng, 35 barn (2,4%) mot 22 förväntade (1,4%) var också klart förhöjda.
Förlossningsutfallet är således sämre än förväntat, det är dock sannolikt att det främst beror på grundsjukdomen.
Referenser
Visa referenser
United Kingdom Teratology Information Services (UKTIS). Beta-blockers in pregnancy. 2016. Tillgänglig från: www.toxbase.com. Hämtad 2017-11-07.
Yakoob MY, Bateman BT, Ho E, Hernandez-Diaz S, Franklin JM, Goodman JE et al. The risk of congenital malformations associated with exposure to β-blockers early in pregnancy: a meta-analysis. Hypertension. 2013;62:375-81.
Lennestål R, Otterblad Olausson P, Källén B. Maternal use of antihypertensive drugs in early pregnancy and delivery outcome, notably the presence of congenital heart defects in the infants. Eur J Clin Pharmacol 2009;65:615-25.
Briggs G, Freeman RK, Towers CV, Forinash AB. Drugs in pregnancy and lactation: A reference guide to fetal and neonatal risk. 11th ed; 2017.
United Kingdom Teratology Information Services (UKTIS). Beta-blockers in pregnancy. 2016. Tillgänglig från: www.toxbase.com. Hämtad 2017-11-07.
Yakoob MY, Bateman BT, Ho E, Hernandez-Diaz S, Franklin JM, Goodman JE et al. The risk of congenital malformations associated with exposure to β-blockers early in pregnancy: a meta-analysis. Hypertension. 2013;62:375-81.
Lennestål R, Otterblad Olausson P, Källén B. Maternal use of antihypertensive drugs in early pregnancy and delivery outcome, notably the presence of congenital heart defects in the infants. Eur J Clin Pharmacol 2009;65:615-25.
Briggs G, Freeman RK, Towers CV, Forinash AB. Drugs in pregnancy and lactation: A reference guide to fetal and neonatal risk. 11th ed; 2017.